I mitten av juli packade jag min största resväska med 10 fotbollar, ett gäng USB-minnen, ett stort antal kepsar och även lite kläder till mig själv och drog iväg till Zanzibar. Redan nu kan jag avslöja att det var den bästa kompetensutvecklingen jag någonsin fått ta del av. Kompetensutveckling? Japp, den här volontärresan fick jag göra på arbetstid för att växa som ledare och medarbetare på 3.
När jag fick möjligheten att åka på en volontärresa visste jag direkt att jag ville åka till Afrika och att jag ville arbeta med människor. När jag hittade ett projekt på Zanzibar som handlade om att arbeta i skolor med barn på förmiddagarna och med vuxna på eftermiddagarna kändes det klockrent. Det framgick även att man tog sig runt på cykel i byn, inte som det verkade vara på andra ställen i södra Afrika där man skjutsades runt i bil och behövde tänka mycket på sin personliga säkerhet.
Innan resan var mina förväntningar högt uppskruvade, jag hade sett fantastiska bilder från Jambiani, byn där jag skulle bo, och införsäljningen av resebyrån hade var riktigt bra. Så jag hade även en liten gnagande oro över att bli besviken när jag väl kom på plats. Det var en helt onödig oro, väl framme var det svårt att fånga hur fint det var på foto, det är utan konkurrens den vackraste plats jag har besökt.
Varför behövs det volontärer på Zanzibar? Zanzibar är en ö som tillhör Tanzania där turistnäringen växer snabbt och skapar arbetstillfällen. Men för att få ett arbete (eller för komma in på utbildningar fokuserade på turism) behöver man kunna prata engelska. På Tanzanias fastland är utbildningsnivån högre vilket gör att de konkurrerar ut lokalbefolkningen i kampen om jobben på Zanzibar. Lokalbefolkningen pratar i första hand swahili, i andra hand arabiska och sedan möjligtvis lite engelska i tredje hand.
Volontärorganisationen jag arbetade hos driver en gratis utbildning för vuxna i engelska på eftermiddagarna och hjälper på förmiddagarna till i förskolor (5-6 åringar) på förmiddagarna. Det finns så mycket att berätta men för att det här ska bli en artikel och inte en bok vill jag dela några av de erfarenheter som gjorde störst intryck på mig under den här resan.
På förmiddagarna var jag med 2 grupper 5-6 åringar. Lektionstiden var väldigt mycket skola och klurigt att motivera så små barn att t.ex. skriva ord på engelska. De ville ju precis som svenska barn hellre leka, rita eller pyssla. Och som sagt, engelska var för dem ett tredje språk att lära sig. Då var rasten faktiskt mer givande. Då delades en portion gröt ut (som för flera var dagens första mål mat) och efter det borstade alla sina tänder och tvättade sina händer (washy-washy, scrub-scrub). Med väldigt få läkare och tandläkare på ön kändes en ökad medvetenhet om hygien jätteviktig. Och sedan fick man leka lite tillsammans….
På eftermiddagspasset undervisade jag i nybörjarengelska för vuxna, eller för vem som helst som ville komma. Eleverna placeras in i nivå 1 – 4 beroende på deras förkunskaper. Efter skolårets slut får alla ett slutprov som bestämmer om eleven klarar att gå till nästa nivå. Det finns en given läroplan som volontärerna använde för att kvalitén på undervisningen skulle vara OK. Min första vecka på nivå 1 körde vi frukt & grönt och vecka 2 kroppen och kläder. Det blev många skatt då eleverna berättade vad t.ex. en apelsin heter på swahili (chungwa) och vi volontärer körde engelska.
Det blev många spännande möten under mina två veckor men ett fastnade lite mer. Första helgen drog jag iväg till ett hotell för att få äta en hamburgare (som volontär blev det annars mycket vegetarisk mat). Servitören började småprata lite som man gör, om vem jag var och vad gjorde jag på Zanzibar? När jag berättade att jag jobbade som volontär lös hela han upp i ett jätteleende, för han hade lärt sig engelska i Volontärorganisationens skola, gått vidare till en turistutbildning och arbetade nu på ett hotell. Då kändes det riktigt kul att vara med på ett projekt som verkligen funkar!
Comments