Nervositeten fanns där innan, orolig så klart; en helt ny kontinent, ny kultur, nya människor, bara engelska, fyra hela veckor hemifrån… Hur skulle det gå?
(Desiree deltog i volontärresan "
Volontäräventyr från Krugerparken till Mozambique")
Efter att ha flugit med ett litet flygplan från Johannesburg till Swaziland och mötts av flygplatspersonal som kändes främmande och misstänksamma mot mig, hämtade personal från projektet upp mig och 5 andra volontärer. Vi fick sedan vårt första möte med afrikan house music, Professor, som vi sedan kom att älska!
Framme på Lidwala Lodge, som vi fick höra skulle vara vårt hem de närmaste 4 veckorna, något som vi tvivlade på då, fick vi väldigt lite information första dagen. Jag tror vi alla kände oss lite förvirrade men vi promenerade ner till köpcentret där det bl.a. fanns en matbutik, bank, biograf, någon klädaffär, bankomat och restauranger. Tillbaka på vår Backpackerlodge hade fler volontärer anlänt och vi var nu 12 i gruppen från olika delar av världen; Nederländerna, USA, Australien, Tyskland, England och sedan jag från Sverige.
Vi inackorderades i antingen rum eller safaritält. Jag hade turen att under hela min vistelse i Swaziland få rummet med egen dusch och toalett. En förvånande upptäckt var att vattnet ur kranen var drickbart. På kvällen fick vi känna på att de faktiskt har vinter i Afrika också. Temperaturen kröp rejält neråt och vi lindade in oss i filtar.
Nästa dag fick vi mer information om vad vi skulle göra som volontärer och även i Krugerparken. Efter det fick vi en rundtur i Lobamba då vi bl.a. fick se ett museum, parlamentet och besökte en by. Vår guide var toppen och vi fick lära oss mycket och detta var definitivt något som vände resan till det mer positiva. Denna kväll smakade vi det grötaktiga riset; Pap, som är deras basföda, när vi avslutade turen med en grillning. Allt kändes nu redan mycket bättre!
Tredje dagen var det sedan dags för avfärden mot Krugerparken. Vi plockades upp av två personer som skulle vara våra guider under dessa 5 dagar och vi fick allihop plats i en minibuss. Väl framme satte vi upp tvåmanstälten och här fanns faktiskt resans bästa dusch och toalett. Redan vår första heldag i parken såg vi The Big Five (elefant, noshörning, lejon, leopard och buffel).
Även en mängd andra fascinerande djur fick vi se som giraff, struts, flodhäst, zebror och krokodiler, så det blev mycket fotograferande och filmande. Det var tidiga morgnar, då det kunde vara riktigt kyligt, kvällar kring lägerelden och nätter då man kunde höra hyenor och flodhästar, samt bra mat.
En spännande night/sunset-drive ingick och bushwalken fick vi betala extra för, men det var absolut värt det! Vi fick då möjlighet att kliva ur bilen, spåra en noshörning och komma riktigt nära, en riktig upplevelse även det! Mycket med denna safari kändes helt overkligt, såg verkligen allt jag kunde drömma om och det är en obeskrivlig känsla att komma så nära dessa djur som lever i sin naturliga miljö!
Tillbaka på Lidwala Lodge igen var det dags för volontärarbete. Vi var i smågrupper som skulle följas åt. De som stannar sex veckor får undervisa, men inte vi då det skulle bli för mycket rotation på lärare. Min första vecka spenderade jag med att bygga en lekplats på en av skolorna, eller NCP som det kallas. Vi gjorde en gunga, gungbräda och stockar de kunde hoppa mellan. Det är riktigt fascinerande att se hur allt fungerar så bra trots enkla medel.
Ens första tanke är att detta aldrig kommer att gå vägen, men vår ”byggledare” från All out, en av alla underbara människor jag lärde känna här, hade tänkt igenom allt på ett mycket bra sätt och när veckan var över kunde vi till vår stora glädje se barnen leka! Det kändes väldigt bra att direkt se resultat av det vi gjort. Att barnen på morgonen kommer springande mot oss och ropar teacher, teacher! gör en förstås väldigt glad!
Eftermiddagarna under dessa veckor tillbringades antingen på Lidwala Lodge, på marknaden, med sjukhusbesök eller hembesök. Det var även roligt att ha lektioner i Siswati (språket i Swaziland), som kändes som ett väldigt knepigt språk med dess klick-ljud!
Min favorit bland dessa eftermiddagsaktiviteter var hembesöken då man åker hem till familjer, oftast ensamstående mammor, som har barn med något slags funktionshinder. Jag tyckte vid flertalet av dessa besök att det var väldig känslosamt och insåg att de skulle behandlas på ett helt annat sätt i Sverige exempelvis. Här kunde de vara helt utan hjälp från samhället och det avfärdades ibland endast som häxkraft. När en mor tog med sitt barn till sjukhuset ansågs det endast ha brist på föda fast så helt uppenbart inte var fallet. Vid våra besök lekte vi med dem och gav dem även lite gåvor bl.a. i form av mat.
Vår andra vecka av volontärarbete bestod av att vi skulle lära barnen på olika NCP de fem sinnena, något det kändes som att vi lyckades väldigt bra med genom att vi lät dem lukta, smaka, känna osv.
En av tjejerna i min grupp som ville bli tandläkare hade innan kontaktat projektet för att hon ville lära barnen att borsta tänderna något som därmed blev en liten del av vårt volontärarbete denna vecka. Så om man har egna önskemål, så tycker jag man bör komma med dem för de känns väldigt öppna för sådana! Annat som vi fyraveckors-volontärer kunde få göra var att måla och hålla i sportdagarna.
Jag var även med och hjälpte till med lite simundervisning med barnen från ett av NCP, något jag hade önskemål om när jag kom dit då jag själv är simmare. Det var en riktigt rolig utmaning då de är väldigt små och inte kunde simma över huvudtaget! Tråkigt nog försvann två dagars volontärarbete vår andra vecka på grund av dåligt väder och att inga barn då tog sig till sina NCP.
En dag gick till att skaffa visum för Moçambique samt göra ett besök i Kulturbyn Mantenga, där vi bl.a. fick vara med och dansa, samt till att få lite information inför resan till Moçambique.
Frukostarna på Lidwala har bestått av toast, flingor, frukt samt luncherna av nudlar, bönor, sandwich, frukt osv. eller något man själv inhandlat. Middagarna har vi turats om att laga med lite assistans från den trevliga personalen på Lidwala Lodge.
Helgen mellan våra volontärveckor bestämde sig hela gruppen för att åka iväg och göra zip-lining, en riktigt kul aktivitet och det var dessutom mycket vackert i naturreservatet där ”linbanan” fanns. Annat som vi gjorde gemensamt var att vi gick ut och åt middag samt besökte biografen.
När andra veckan på vårt volontärarbete var över hade det redan gått så fort att det var dags att inleda sista etappen på äventyret, Moçambique. En av dem från All Out som varit med oss I Krugerparken skulle nu ta oss till Moçambique. På vägen mot slutdestinationen Tofo, sov vi i Casa lisa, en Lodge som låg ca. fyra timmar från Lidwala. En knepig sak med Moçambique var att man innan behövde tänka ut hur mycket pengar man skulle göra av med då det inte fanns tillgång till bankomat där. Nästa dag hade vi sedan ytterligare några timmars resa framför oss. Min uppfattning, som delades av flertalet av de andra volontärerna, var att människorna i Moçambique kändes lite mer misstänksamma än i Swaziland. Skulle tro att det till stor del beror på landets historia, något man därmed bör vara medveten om.
Väl framme packade vi in oss i vår dorm, alla sov i samma runda rum, och därefter utforskade vi stranden. Här var dusch och toalett inte riktigt lika bra som tidigare, men vad kan man vänta sig? Standarden hade faktiskt hittills varit mycket högre än jag kunnat vänta mig. Nästa dag var det dags för oceansafari, tyvärr hade vi inte turen på vår sida denna gång och såg inte någon valhaj, vilket var lite av en besvikelse. Några blev sjösjuka men jag tyckte snarare att båtturen och vågorna var roliga. Dagen därefter hade vi ledigt och den tillbringades för min del bl.a. med surfning.
Det går både att ta en lektion samt endast hyra bräda till mycket bra priser. Marknaden gjorde vi också besök på och det är bra att kunna pruta för då kan man få ner deras föreslagna priser till hälften, vilket även gäller i Swaziland. Det finns mycket souvenirer om man är intresserat av sånt i båda dessa länder. Dagen därpå var tänkt att användas för en kajaktur men vädret var inte sådant och istället blev det att vara på stranden, surfa lite mer och vissa åkte in till den närmast staden Inhambane.
Vår sista dag var vädret mycket bättre och kajakturen var stillsam och mycket vacker. På ön vi paddlade till fick vi en rundtur bland dess invånare och palmer. Det serverades även en underbart god skaldjurslunch på öns enda lilla restaurang. Maten här I Moçambique var vi riktigt nöjda med. Vi seglade sedan tillbaka i en liten båt, också detta fridfullt och jag njöt i fulla drag! Temperaturen är varmare här än i Swaziland men dock en del mygg. Två från gruppen hade valt att skippa paddlingen och istället ge sig iväg på oceansafari igen och denna gång kunde de simma med valhajen. Kvällarna bestod av en del festande på barerna som finns med bl.a. cocktails som serverades i syltburkar, den lokala rommen och dans.
Tidig hemfärd redan klockan 04.00 för att köra de elva timmarna tillbaka till Swaziland. Vi hade sedan turen att vara i Swaziland när den årliga Reed dance går av stapeln. Kvinnorna dansar då för kungen och han har möjlighet att ta sig ytterligare en fru. Jag hade dock endast möjlighet att se förberedelserna innan det var dags att åka hem.
Det blev många avskedskramar och tårar när alla åkte hem i omgångar. Tre från gruppen skulle dock stanna ytterligare två veckor. Synen på människorna på flygplatsen var en helt annan nu. Det är ett glatt folk och ler du så ler de tillbaka och vinkar till dig. Min slutsats var därför att det nog snarare var jag som varit misstänksam när jag anlänt fyra veckor tidigare. Jag kan inte heller förstå vad som oroade mig med att åka hit då allt gick så bra och var mycket väl organiserat. Jag blev mycket mer omhändertagen än jag hade kunnat tro. Det Lidwala Lodge som vi inte trodde skulle kännas som vårt hem gjorde definitivt det när vi kom tillbaka från Moçambique. En oförglömlig resa som jag alltid kommer att minnas och där jag varit med om så mycket att jag nog aldrig ens själv kommer att förstå det!
Desirée Andersson